fansara

Tar det jag kan bära

Damn vad den här veckan har gått fort! Passade på att shoppa loss på Biltema för att rusta upp min cykel lite granna nu när våren tycks vara på väg. Lämnade in den på skolan och nu är den som ny. Så fin så fin. Fredagen bestod utav ännu en avskedsfest då Sanna ska sticka till Wales och jobba. Suger på att säga hejdå, och typ all form av närhet, men efter ett tag blev det en kram ändå. Vackert. Såå söndag idag och jag har inte ett smack planerat. Vill sitta i solen och dricka kaffe och se viktig ut men fan vad tråkigt det är. Kanske slänger ihop en kycklinggryta så att jag har matlåda hela veckan. Planering som min far skulle uttryckt det. Och förresten, tycker det är så gulligt när man ser två gamlingar gå och hålla handen på stan. Vill bara le och göra tummen upp typ. Vet inte varför. Tror alla dessa avskedsfester har förstört mig totalt. Men man är ju faktiskt bara kvinna. Och ingen maskin.

Annons

Hädanefter ska jag vara bra

Var på lite festligheter igår hos Linda. Blev full som vanligt, lekte knasigaste dricklekarna och ja, jag drog en kacka i diket när festen var slut. Sån är jag. Herman lagade till världens smarrigaste äggröra innan alla gick och la sig också. Himmelskt god. Vaknade upp med en pannknack som har stått i sig hela dagen och nej, det blev inte bättre av att dubbelsnurra på buggkursen. Dagens lärdom: Man är ingen ungdom längre.

For every star there is a black hole

Hej på er alla tokar. Jobbade på särskolan idag, apkul som vanligt!! Tog en promenix hem och lyssnade på "let it go" typ en miljon gånger. Men sån är jag. Fastnar jag för en låt är det den enda, och då menar jag verkligen den enda, låten jag lyssnar på. I flera dagar. Man tänker alltid att "öoh maj gaad, jag kommer aldrig tröttna på den här låten" MEN, det händer. Inom sinom tid. Varje gång. Sad but true.
Åt falukorv och spagetti till middag, oerhört exotiskt, och har kollat på lets dance. Sitter och ler för mig själv och tycker alla är så duktiga. Åååh jag vill också svänga mina lurviga i en glittrig paljettklänning. Det vore trevligt.

Let it go

Var ledig idag (läs: arbetslös) så passade på att ge min lägga en omgång städning. Hade totalt ignorerat diskberget på bänken samt tvätthögen i fåtöljen. Hade tvättid i fredags. Ja jag är en dålig människa men finns det inte tid så finns det inte tid. I alla fall, röjde på ett tag, tog en löprunda i slaskvädret och sen var jag hembjuden på lite mat hos Uffe & Gudrun. Gott som attan! Gick hem, kollade på Berg Meltzer och höll på att dö av skratt. Älskar älskar älskar dem. Oj hej överdrivet. Men ni fattar. Mina nya linser funkar förresten galant och jag har helt snöat in mig på låten "Let it go" från Frozen. Ja, nu vet ni det.

Light up as if you have a choice

Dagens planer var att 1: sova ut riktigt ordentligt, 2: äta en nyttig frukost, 3: ta en långpromenad i solskenet, 4: spana in utbildningar och jobb, 5: städa och vika tvätt, 6: handla och förbereda veckans meny, 7: äta en god middag, 8: gymma, 9: klappa mig själv på axeln för att jag haft en bra dag.
Så här blev dagen: 1: vaknade kl 5 och kunde inte somna om förrän någon timme senare, 2: blir inringd till posten kl 10 och får kasta i mig en kopp kaffe och två knäckemackor, 3: kutar till bussen, inser att ännu mera snö har kommit (hejdå solsken) och spyr nästan upp min precis svalda frukost, 4: blir sen ut på turen, 5: hade ingen lunch så fick smutta på en äcklig shake, 6: blir hämtad av morsan som ska bjuda på sallad till middag, 7: vi är inte sugna på sallad utan åker till max och köper med oss allt möjligt flottigt, 8: bakar en kladdkaka, 9: äter kladdkakan och glass, 10: blir hemskjutsad och gör några armhävningar för att kompensera den planerade träningen som helt enkelt inte blev av. Härligt med måndagar hörrni.

Massa flugor på smällen

Tog tag i mitt liv igår och gick till optikern för att beställa linser. Tänkte att det kan vara bra att se vad man gör på fotbollsplan bland annat. Checkade av ögonen, vilka linser jag haft innan och så vidare och så vidare. Men eftersom det var ett tag sen jag hade linser så skulle jag få ett par provisar hemskickade i brevlådan. Najs. Och vad gick detta kalas på? Jo, 149 kr. Ehh VA?! Trodde jag skulle få betala minst 400 spänn. SEGER!! Skulle gå och möta upp farsan och Alexander efteråt och på vägen dit gick jag in i en liten amerikansk butik. Hittade, enligt mig, jättefina kaffe-, te- och sockerburkar. 149 riksdaler för alla tre. Eftersom jag hade varit så duktig hos linsoptikern och eftersom det var så billigt där så slog jag till. SEGER IGEN!! Var i Skuttunge sen hela kvällen och lekte med Alleballe. En bra tisdag helt enkelt.

Kloka jävla kvinna, Mia Skäringer gör det igen.

"Det sista vi behöver är ännu ett diettips
Mia Skäringer: Nu räcker det – jag har krånglat klart med min kropp

På min tv-produktion körde alla 5:2 och hotyoga. Innan var det LCHF, GI och personlig tränare. Fan tog den som åt potatis, pasta eller bröd!

Vad i hela friden gör hon? Vet hon inte. Att äta kol­hydrater öppet är som att beställa en grogg på jobb­lunchen. Man framstår som oupplyst, bonnig och lite äcklig. Men en ihop­rullad ostbit med smör inuti är helt okej att snaska på. Eller en påse baby­ostar i handväskan är också ­helrätt. Också en jävla massa bacon. Fettslamsor till förbannelse. Vad som händer med mina inre organ är fullkomligt irrelevant bara jag blir smal.

– Det är jättebra, säger hon med stora ögon som redan väger fyrtioåtta och går på tre hotyoga­pass i veckan och militärträning på helgerna.

– Jag gör inte detta för att bli smal, jag gör det för att cellerna förnyas.

Det är som om ingenting faller sig naturligt längre. Som om allt som gör mig till människa måste konstrueras fram.

Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbel­moral att inte ens barnen tror på mig längre.

Jag njuter av att se de små äta upp sin mat men plågas av samvete när jag själv äter upp på tallriken.

Jag säger till småtjejerna att de duger fint som de är i sina kroppar, att de inte ska noja, men nyper mig själv i fettvalkarna, suckar tungt och räknar kalorier hela dagen.

Fyrtio är det nya tjugo. Jag tänker inte ens på det längre, för mig är det är helt naturlig att jag som mamma har vitare tänder än mina barn. Det är pass och dieter och mindfullness. Kalendern är fullspäckad. Man ska bara bli bättre, snyggare, lugnare och viktigast av allt: smalare. Och allt kallas kontroll, medvetenhet och självförverkligande.

Osäkerhet och ängslighet förpackat i snygga små gulliga strategiboxar. Gör bara så här! Och jag står häpen med munnen öppen av beundran.

Kända vuxna fyrtioåriga mammor instagrammar om sina superkroppar och passar på att träna när de är mammalediga, springer med livmodern i ett litet stylish koppel tillsammans med joggingvagn och pt. Och i festklänningen på vimmel­bilderna börjar ryggraden att synas.

Wow, vad smal hon har blivit!

De skriver böcker om hur underbart det är med löpning, om dieter och om sina viktresor. Jag köper boken och hoppas lyckas lika bra.

 

Vad jag inte vet är att de kanske drog det sista halmstrået. Att de passade på att släppa en bok så de inte skulle glömmas bort i mediebruset under sin mamma­ledighet, eller att de hade en fet kris och ville ha upprättelse. Att de sålde sin story utan de svåraste delarna.

Kanske fanns där ett olyckligt förhållande, en förnedring, kanske var hela boken en springtur ut ur ett äktenskap.

Inte svårt att till sist springa milen då.

Det har jag också gjort. Sprungit 1 000 mil i mina egna mockasiner. Och jag har aldrig varit så smal som då. Så olycklig som då. Så fanatisk och långt ifrån mig själv som då. Så vad är poängen?

Vissa kallar det hjärtats röst, andra magkänslan. Den inre kompassen. Riktmärkena för vad som passar just den människan jag är. Självklarheten jag föddes med men förlorade i min jäm­förelse med andra. I projektioner.

Magkänslan som jag inte hinner lyssna till längre. Som överröstats av ängslan för att inte jag ska vara och välja som de andra. Att jag ska stå onyttig, fet och ensam kvar på busshåll­platsen.

Bäst att gå på den buss som redan är knökfull även om jag får stå upp hela vägen och inte ens kommer dit jag ska.

För vart ska jag? Vem är jag och vad är bra för just mig?

Vem fan har någon aning längre? Inte jag.

Hälsostress är det nya ordet. Och andefattighet.

Vi är snart bara kroppar som förlorat sin medvetenhet.

Dumhuvuden, tomburkar och falska stora leenden.

Som om livet bara består av träning och kost.

Att äta bra och röra på sig är något naturligt och grund­läggande i att vara människa. Som att sova och skita.

Och att röra på sig mer än vad man stoppar i sig kommer alltid vara det som gäller om man inte vill bli fet. Det vet redan alla.

 

Världen behöver inte ett endaste tips eller en endaste diet till. Det förvillar bara människor som redan har det svårt med sina kroppar.

Och för den som redan har ett komplicerat förhållande till mat så kan jag lova att ytterligare en diet på sikt ger minst fem kilo plus på vågen. Och ännu mera ångest.

Det räcker nu. Alltså på riktigt. Jag hoppar av, jag har krånglat nog med mig själv. Och jag vet att jag ska hålla mig undan.

Den där knökfulla bussen går åt ängslans helvete.

Nu sätter jag mig på trottoaren och väntar in mig själv. Hon som springer där bakom med blodsmak i munnen.

Det är bara jag som hittar vägen hem."

 

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article18495704.ab - här har vi artikeln.

Det finns en spillra av mitt forna jag

Fettisdagen idag. Som om någon skulle missat? Hade en livlig diskussion i mitt huvud på vägen hem från Landings (med två semlor i högsta hugg såklart) om man sa fettis-dag eller fet-tisdag. Kom inte fram till något vettigt. I alla fall. Jobbade en stund idag och när jag kom hem drog jag ut på en löprunda. 7,5 kilometer. (Älskar att jag är så jävla nöjd. Yääy!!) Åt mat, morsan kom hit, vi smackade i oss semlorna på två röda, kollade på TV, hon åkte hem, jag kollade lite mer på TV och nu är det sovdags. Känner ni hur livet blev lite lättare att leva nu när ni fått reda på hur min dag har spenderats? Trodde väl det. So long suckers!

Long time no see...

...som man säger i branschen. Har inte hänt något anmärkningsvärt på senaste tiden. Jobbat lite på posten, shoppat lite, kollat lite skräckfilm med roliga prickar, lekt med Alexander och så vidare och så vidare. Gick på stan med Sanna idag. Fick med mig strumpbyxor och vax. Så sjukt tråkiga kläder butikerna erbjuder just nu. Beiga och gråa plagg överallt. Jag kräks. När jag ändå håller på att klaga kan jag ju säga att jag hatar, oj starkt ord, vi tar avskyr istället, folk som förkortar namn (till en bokstav) eller TV-serier. Förtydligande: idag gick jag på stan med S och sen kollade jag på himym. VARFÖR KAN MAN INTE BARA SKRIVA UT NAMNET ELLER SERIEN?! Stör mig på detta nå oändligt. En småsak i era ögon kanske MEN INTE FÖR MIG!! Sen är jag trött på alla dessa människor som står och skyltar med sina fancy proteindrinkar när de tränar 3 gånger i veckan. Inte ens elitidrottare behöver dessa konstgjorda drycker så varför skulle en annan behöva det? STÖRTLÖJLIGT!!!

Det finns någonting jag aldrig ser

Helgen har varit lugn för Bäckström. Och det är bara bra, fan min vita månad går ju galant. I fredags hade morsan fest i min lägenhet, dagens what the fuck helt klart, så jag spenderade kvällen med kusinen min. På lördagen mötte jag en något bakis mor i min lägenhet och vi lyckades skåda årets sämsta fickparkerare från mitt fönster. Världens minsta bil, två hela parkeringsrutor. Lätt som en plätt kan man ju tycka. Men nej. Skulle nog säga att hon gick göra om cirkus tusen gånger. Och vid alla, jag repeterar alla, försök så körde hon upp på trottoarkanten. Ner igen och samma gamla visa. När jag skickat hem min något bakis mor och fixat lite smågrejor brummade jag iväg till Skuttunge. Kollade på två skräckfilmer, ja jag har lite svårt att sova nu, och kom hem kl 3. Mitt i natta. Idag har jag rört på min stjärt genom först en löprunda och sen bugg. Så jävla kul. Helt enkelt.

Vi ska skratta åt små ting ingen annan skrattar åt

Har upptäckt en helt fenomenal grej som gör vardagen lite roligare, nämligen trälim. Ja, ni hörde rätt. Trälim. Så genialiskt. Använder det till allt. 1. Laga mina stolar (no shit). 2. Laga mobilskal. 3. Klistra in foton i min scrapbook när det vanliga limmet tagit slut. 4. Klistra in andra roliga saker i min scrapbook som inte vanligt lim klarar av. LISTAN KAN BLI OÄNDLIG!! Konstaterande: Trälimmet och jag vi har det så jättejättebra. Tack och hej leverpastej.

En hint av irritation

Jag hatar dessa så kallade "inspirationsbilder" som var och varannan människa lägger upp nu för tiden. Fattar inte grejen. Hatar hatar hatar. Vad är det som inspirerar när man lägger upp bilder på en vit vägg med en fjäril på och en bild på en tjej i solnedgången som skrattar hysteriskt och två skor som står på ett plankgolv och sen rätt som det är kommer det en bild på en jävla säng. (Gärna svartvita bilder. Man kanske tror man blir lite mer djup då.) WHAT?! Makes no sense. SÄG MIG FÖR JAG FATTAR INTE!! Vad ska man bli inspirerad till? Att smacka upp en fjäril på tapeten, att bli mer lycklig, att köpa nya skor eller bädda sängen oftare? Det är väl inga bilder på en blogg som kan hjälpa en till det? GE UPP!!!! Störtlöjligt. Det är vad det är. Många hjärtliga kramar / Bitterfittan Sara. Eller förresten, skit i kramarna.

Freeeedaaaag

Hej på er tokgökar och göktokare. Var på spinning igår med laget. Konstaterande: jag har blivit våldtagen av en träningscykel. När jag ska sätta mig dör en del inombords. Träningsvärken från hell alltså.
Cup imorgon med samling kl 7 så det blir en toklugn kväll för Sara. Är apsugen på godis. Ska försöka låta bli. Denna eviga kamp mellan mig och min kropp tycks aldrig sluta. Och den jobbar bara mot mig. Damn you djävulskropp.
P.s. Det ligger en marabou på köksbänken. Får se vem som vinner.

Två lyckliga dårar

Var på after work igår. Hade apkul och blev pissfull (no shit sherlock). Hann med både katalin och flurran (yääääy) innan man la en kastspya i toan. Morsan hamnade på min soffa och jag vaknade mitt i natten av att hon står lutad över mig och frågar om jag är död. Ett litet lätt morr till svar fick hon som livstecken från mig innan hon kunde somna om. Bakis som en gnu har man varit hela dagen och jag känner mig lite som grodan i det här klippet. Enjoy.

http://www.youtube.com/watch?v=DXHaCEhOiWU

 

Så här kan man slå ihjäl en lördag

Goder afton. Har tillbringat hela dagen med mor min. Började med att hon sladdade in till mig vid tiosnåret för frukost och melodikryss. Sen klädde vi oss varmt och tog en sjuhelvetes lång promenad till, wait for it, waaait for it, STORVRETA!!! Ville bara putta ner varandra i diket några gånger. Trött, slut och färdig var man när vi kom fram så vi knackade på hos Sventan och Monica. Det blev att vi fick både mat och rödtjut där så kom hem för en liten stund sen. Eller få se nu, hem och hem, sover hos morsan. Trevligt svar ja. Och nu till kvällens fundering nummer 1: varför tar man kort på sig själv med mobilen i spegeln? Fundering nummer 2: varför tar man kort på sig själv med mobilen i spegeln på skithuset? Fundering nummer 3: varför tar man kort på sig själv med mobilen i spegeln i en sån dum vinkel att mobilen är det enda som syns, man täcker halva nyllet liksom? Bara ett par ögon som ploppar fram bakom en iphone. Kluriga frågor va? Tack och hej leverpastej.